Okej, om vi då nu kommer fram till den slutsatsen att 1. vi vill så långt det är möjligt skilja på kyrkan och staten och 2. att vi som kyrka gör bäst i att inte göra anspråk på att genom lagstiftning förmå människor utanför kyrkan att leva enligt någon slags kristen etik, då kommer vi att få tampas med några frågor:

Vilka värderingar bör vårt samhälle vila på?

Och vad ska man, som Jullan skriver i en kommentar på Yada Yada, göra som kristen politiskt aktiv om kristna värderingar inte ska ligga till grund för lagstiftning (och därmed det man driver politiskt)?

Viktiga och svåra frågor.

Kanske kan det vara värt att studera den vänsterliberalism som håller på att rota sig i stora delar av världen – och kanske också alltmer i Sverige (dock inte i folkpartiet). Läs veckans bästa bloggpost på Frihetligt forum om En vänsterliberal vokabulär.

Här är en snabb sammanfattning av blogginlägget:

Vänsterliberalismens – om man nu får kalla denna strömning så – mål är inte att alla ska vara överens i samhället, snarare är målet att skapa en slags fredlig samexistens mellan samhällets olika grupperingar där olika värderingar och olika lösningar kan samexistera sida vid sida. Detta betyder inte att man kan blunda för orättvisor i samhället. Men det viktigaste är inte att på något sätt komma till samma slutsatser, det viktigaste är att fokusera på frågan: ”lider du?” Och för att minska lidandet i världen främjar vänsterliberalismen exempelvis aktivt både demokrati och ekonomisk utveckling runt om in världen.

Under första hälften av 1900-talet ville dåtidens kulturradikaler ersätta ”religionen, traditionen, naturen och familjen” med ”vetenskap, förnuft och rationalitet”. Den nya vänsterliberala kulturradikalismen gör upp med denna upplysningstradition och tar vetenskapssociologer på allvar när de upplöser distinktionen mellan vetenskap och kulturell praktik. Det finns med andra ord ingen Vetenskap och inget Förnuft vi kan följa i skapandet av det goda samhället. (Snarare finns det flera vetenskaper och flera förnuft. Vilket inte betyder att det inte finns bättre eller sämre.)

Vad bör man då bygga samhället på om man varken bygga det på Religionen eller på Vetenskapen? Svar: demokratin. Men inte demokrati som en samling rationellt inrättade institutioner utan snarare demokrati i bemärkelsen av ett offentligt samtal där så många som möjligt för vara med. Att främja deltagandet i demokratiska samtal – om kejsarsnitt, om byggnader, om allt möjligt, osv. – och följa deras utfall är, i avsaknad av Gud och vetenskapen, allt vi kan göra. Och detta kräver därför en stark offentlig sfär, ett friare och mer pluralistiskt medielandskap, stöd till civilsamhällets- och kulturinstitutioner och välfinansierade oberoende universitet som tar sin som tar sin “tredje uppgift” (deltagande i offentligt samtal) på allvar.

Några små aptitretare. Lova att ni läser själva.