Okej, om vi då nu kommer fram till den slutsatsen att 1. vi vill så långt det är möjligt skilja på kyrkan och staten och 2. att vi som kyrka gör bäst i att inte göra anspråk på att genom lagstiftning förmå människor utanför kyrkan att leva enligt någon slags kristen etik, då kommer vi att få tampas med några frågor:
Vilka värderingar bör vårt samhälle vila på?
Och vad ska man, som Jullan skriver i en kommentar på Yada Yada, göra som kristen politiskt aktiv om kristna värderingar inte ska ligga till grund för lagstiftning (och därmed det man driver politiskt)?
Viktiga och svåra frågor.
Kanske kan det vara värt att studera den vänsterliberalism som håller på att rota sig i stora delar av världen – och kanske också alltmer i Sverige (dock inte i folkpartiet). Läs veckans bästa bloggpost på Frihetligt forum om En vänsterliberal vokabulär.
Här är en snabb sammanfattning av blogginlägget:
Vänsterliberalismens – om man nu får kalla denna strömning så – mål är inte att alla ska vara överens i samhället, snarare är målet att skapa en slags fredlig samexistens mellan samhällets olika grupperingar där olika värderingar och olika lösningar kan samexistera sida vid sida. Detta betyder inte att man kan blunda för orättvisor i samhället. Men det viktigaste är inte att på något sätt komma till samma slutsatser, det viktigaste är att fokusera på frågan: ”lider du?” Och för att minska lidandet i världen främjar vänsterliberalismen exempelvis aktivt både demokrati och ekonomisk utveckling runt om in världen.
Under första hälften av 1900-talet ville dåtidens kulturradikaler ersätta ”religionen, traditionen, naturen och familjen” med ”vetenskap, förnuft och rationalitet”. Den nya vänsterliberala kulturradikalismen gör upp med denna upplysningstradition och tar vetenskapssociologer på allvar när de upplöser distinktionen mellan vetenskap och kulturell praktik. Det finns med andra ord ingen Vetenskap och inget Förnuft vi kan följa i skapandet av det goda samhället. (Snarare finns det flera vetenskaper och flera förnuft. Vilket inte betyder att det inte finns bättre eller sämre.)
Vad bör man då bygga samhället på om man varken bygga det på Religionen eller på Vetenskapen? Svar: demokratin. Men inte demokrati som en samling rationellt inrättade institutioner utan snarare demokrati i bemärkelsen av ett offentligt samtal där så många som möjligt för vara med. Att främja deltagandet i demokratiska samtal – om kejsarsnitt, om byggnader, om allt möjligt, osv. – och följa deras utfall är, i avsaknad av Gud och vetenskapen, allt vi kan göra. Och detta kräver därför en stark offentlig sfär, ett friare och mer pluralistiskt medielandskap, stöd till civilsamhällets- och kulturinstitutioner och välfinansierade oberoende universitet som tar sin som tar sin “tredje uppgift” (deltagande i offentligt samtal) på allvar.
Några små aptitretare. Lova att ni läser själva.
maj 5, 2007 at 6:59 f m
Tack för tipset. Vilken fin början på dagen! Har plockat fram Berlin ur bokhyllan. Måste vara minst 20 år sen jag läste den senast.
maj 5, 2007 at 8:24 f m
Det är lite oklart vilka som är ”vi” i din text (första stycket). Är det kristna? Eller svenskar i allmänhet? Västerlänningar?
Och vad menar du med ”kyrkan”?
Det verkar också som om du har uteslutit alternativet att kristna undviker styrande samhällspositioner i stort. Varför? Om man ser kyrkan som dom församlade kristna (och inte en hierarkisk institution) så verkar den logiska konskevensen av en separation mellan stat och kyrka vara att kristna bör undvika över lag att bestämma över andra.
maj 5, 2007 at 6:18 e m
Jag lät lite för bitter kanske, jag sympatiserar i stort med det du skriver. Mina frågor var seriösa och inte menade att låta dissande. Själv ligger jag nog närmast den frihetliga vänstern (anarkismen) i min politiska uppfattning. Vi behöver många forum och mötesplatser som inte är statligt kontrollerade.
maj 5, 2007 at 9:20 e m
Jag är tveksam till om ”lider du?” är rätt fråga att ställa. Det doftar lite utilitarism, bröd framför frihet. Man kan också fråga sig varför rättvisa och demokrati självklart undantas värdepluralismen – om man inte motiverar dem just i termer av att minimera lidande är de ju lika godtyckliga som något annat (och jag menar nog att de måste tas som givna, icke reducerbara värden).
Och Jonas, om kristna inte ska delta i lagstiftningen, kan vi då ens rösta i riksdagsval?
maj 5, 2007 at 9:33 e m
LeoH: Kul! Berlin låg inte på mitt skrivbord som fjortonåring …
Jonas: Med ”vi” i det här fallet menade jag ungefär ”de kristna (och jag tror att vi blir alltfler) som förstår att poängen med kristen tro inte är att pracka på kristen etik på människor som inte tror”. Men jag förstår att jag var lite otydlig …
Ja, hur kan kristet samhällsengagemang ut? Jag kan se det logiska i att kristna inte alls engagerar sig partipolitiskt. Kanske bör kristna istället, som Jim Wallis förespråkar, hellre påverka samhället genom att förändra samhällets vindar. Som Martin Luther King eller de hundratals kyrkor i USA som just nu anordnar demonstrationer för att förmå politikerna att ta krafttag i klimatfrågan. Eller är även denna sorts påverkan ”konstantinsk”? Bör kyrkan istället för att försöka påverka samhället istället försöka förmå sina medlemmar att t.ex. frivilligt sänka sina koldioxidutsläpp med 90%? Och att på så sätt försöka LEVA etik istället för att påverka andra att leva efter den. Och att på detta sätt bli ett ”ljus i mörkret”, en ”stad på berget”, en slags ”jealous-making society”?
Vad säger ni?
maj 6, 2007 at 7:13 f m
Emil – jag går igång på den variant av påverkan som du skissar på ovan. Framför allt bör vi själva leva ut det alternativa samhället och vara ett inbjudande exempel för omgivningen. Visst var det tex fantastiskt med Amish-församlingen i USA som utsattes för döds-skjutningar på en skola i höstas och tog sig an mördarens familj? Helt klart ett alternativ till Bush´s linje. Men jag tycker inte staden på berget-tanken utesluter vissa former av aktiv lobbying. Även Jesus och apostlarna sa sanningen till makten. Vi har också en uppgift att avslöja undangömda mörka sidor av samhället (Ef 5).
Har inte läst jättemycket Wallis. Men jag antar att han tycker vi kan rösta och engagera oss partipolitiskt?
Mattias, jag tycker kristna helst bör låta bli att rösta. Vår uppgift är inte att bestämma, lagstifta och styra över andra utan att vara betjänter och föredömen, i Jesus efterföljd. En del kristna anarkister förstår jag dock röstar i lokala val där närheten är större och där röstningen är mindre tydligt kopplat till att man utser ledare som ska använda våldet som styrmedel. Jag misstänker att du inte håller med och antiröstningslinjen?
maj 7, 2007 at 11:11 f m
Jag känner att listan över saker vi inte bör befatta oss med bara blir längre… Kan respektera att man väljer att inte rösta, men ska man till varje pris undvika att ”styra” över folk är ju även utomparlamentariskt engagemang något som går utöver att bara vara ett exempel.
maj 7, 2007 at 5:13 e m
För mig handlar det inte om att dra sig undan, och inte heller om att skapa ett vattentät regelsystem för kristet leverne. Jag anar en oro hos dig (för lagiskhet? sekterism? tråkighet? världsfrånvändhet?) som jag faktiskt tror jag förstår och delar.
För mig handlar det om hur vi på det bästa möjliga och mest Jesus-lika sättet kan påverka vår omvärld. Jag är förstås inte emot påverkan, men jag tycker det är problematiskt med positioner där man fattar beslut över andra människors sätt att leva. Det är skillnad att påverka andra med sina ord och sitt exempel och att härska över andra. Någonstans måste ju Jesus undervisning och exempel (tex Lk 22:24- med par.) landa i det konkreta livet och göra en skillnad. Även om det förstås är grymt bökigt.
maj 7, 2007 at 11:34 e m
Jag förstår resonemanget, men vi kommer ju inte ifrån att en stat bygger på något slags överhet (och ett parlament är ett klart framsteg mot en envåldshärskare, eller?). Och för mig blir det konstigt om kristna till exempel menar att de inte kan bli poliser men ändå tacksamt tar emot polisens hjälp om de utsätts för brott. Och hur gör vi med skatter – snacka om att göda makten!
maj 8, 2007 at 11:34 f m
Jag skulle inte tacksamt ta emot polisens hjälp.
Skattefrågan är klurig men jag tycker nog inte det finns någon poäng med att undanhålla staten skatten, vi ska ge till dom som ber oss och Mammon och staten är dessutom av samma skrot och korn. Kanske. Men vissa kristna undviker att betala skatt(tex Catholic Worker)eller vissa delar av skatten (tex punktmässiga krigsskatter där sådana förekommit).
Nu känns det också som om vi glider ifrån Emils ämne och hamnar i en diskussion som kanske mer handlar om mina uppfattningar. Kom gärna med denna kritik på min blogg (brev 49). Tjing
maj 10, 2007 at 4:35 e m
Idag har vänsterliberalen Birgitta Ohlsson i riksdagen drivit igenom att sverige ska verka för ett intl förbud mot klusterbomber, iofs trots motstånd från t ex malmöbetongmannen Allan Widman. Men uppenbarligen har han ionte full kontroll över partiet längre.
Nästa gång kanske man kan rösta som vanligt igen..
maj 10, 2007 at 11:43 e m
Ja, att Sverige ska verka för ett internationellt förbud mot klusterbomber är verkligen inte en dag för sent. Det kändes dock mycket olustigt att samma dag höra försvarsminister Mikael Odelberg försvara Sveriges enda klusterbomb Bombkapsel 90 som ”humant”.
maj 11, 2007 at 5:16 e m
det är för mycket S&M i politiken, det har jag alltid sagt.
maj 11, 2007 at 10:24 e m
Där är vi helt överens. Det sorgliga är att dessa två betongpartier bara växer medan alltfler av de andra partierna samlar sig kring fyraprocentsgränsen. Inte bra.