Senaste veckan har en het debatt rasat om hur personer i församlingar som tänker och resonerar annorlunda blir bemötta och hanterade av de som tillhör de så kallade Fyrke (fyrkantiga evangelikaler). Jag tänkte i några bloggposter försöka ge några tankar in i debatten.
För det första får Fyrke-debatten mig att inse hur individualistisk vår frikyrkliga tappning av kristen tro riskerar att bli. Varje kristen bör/ska – om jag förstår Stefan och andra fyrke-förespråkare rätt – tro (och gärna mer än så) på det åsiktspaket som hör till “klassisk kristendom”: jungfrufödsel, att Jesus gick på vatten, att homosexualitet alltid är fel, att Jesus är enda vägen till Gud, att Bibeln är Guds ord osv osv. Men vad händer om man har svårt att tro på allt? Eller om man inte vet? Eller om man till exempel (och här inbegriper jag mig själv) mycket väl tror att Jesus kan ha gått på vatten eller ha blivit född av en jungfru men ändå inte utesluter att detta är metaforer, finns det en plats för sådana som oss i fyrke-församlingar? Får vi ha ledaruppdrag? Om varje kristen ska omfatta ett helt åsiktspaket, vem definierar då detta? Och om man vill förändra det, hur går det då till?
En anledning till att Fyrke-debatten blir så stor just i vår del av kristenheten kanske delvis beror på att vår tradition under flera århundraden odlat en strängt individualistisk syn på vad kristen tro är. Din slutliga frälsning handlar om din egen tro punkt slut. I en sådan kultur är det kanske inte så konstigt om man betonar vikten vid att varje kristen också ska omfatta exakt rätt lära.
Inom katolska kyrkan inbillar jag mig – och nu freestylar jag lite, mina kunskaper om katolska kyrkan är begränsade – att en fyrke-debatt skulle ha svårt att få fäste. Där är det inte så allvarligt om den enskilde medlemmen tror mycket eller lite på det ena eller det andra, kyrkan själv har en ordning vad den tror på och så länge du är medlem i kyrkan omfattar du denna tro oavsett vad du tänker när du ligger och grubblar på nätterna.
Fyrkes avsaknad av denna kollektiva dimension av tro (som katoliken Bengt Malm beskriver i en kommentar till Fyrke-debatten) gör nog att Stefan, åtminstone inte till alla delar, delar den “klassiska kristna tro” han gärna vill bekänna sig till.
Och jag tänker, vilken paradox om unga radikala tvivlande frikyrkliga människor á la Jonas de kommande åren flyr till den konservativa katolska kyrkan bara för att slippa känna sig fångna av det fyrke-godkända åsiktspaketet. Det vore väl ett fenomen som framtidens kyrkohistoriker med förtjusning skulle sätta tänderna i …
februari 27, 2011 at 3:58 e m
Vansinnigt intressant! Är vi nu där igen. Jag blev metodist
V
februari 28, 2011 at 11:06 e m
Spännande! Var det en motsvarande fyrke-debatt som gjorde att du lämnade ÖM?
februari 27, 2011 at 8:37 e m
Äntligen Emil! Härligt att höra din bloggröst igen!
februari 27, 2011 at 9:55 e m
Emil
Vilka är dessa Fyrke som “kräver” att man skall köpa ett helt åsiktspaket annars blir man uteslängd? Jag tror inte de finns. Jag tror mer att man kan få räkna med att bli emotsagd om man har en avvikande uppfattning. Och där kan det finnas olika sätt i hur vi bemöter/samtalar/lyssnar på varandra. Från ömse sidor.
februari 28, 2011 at 4:31 e m
Det är enligt min mening naivt att påstå att det inte spelar någon roll vad man tror eller inte tror. Det gäller på alla områden. Det är ju inte heller betydelselöst vad vi säger. Är det inte självklart?
Varifrån har man fått dagens idé om att det inte spelar någon större roll vilken lära man har. Man ska vara ense om att inte diskutera eller kritisera eller föra fram avviklande åsikter.
Det stämmer för det första inte med bibeln, sedan inte med logiken. Försök komma dragandes med dina egna forskningsresultat som inte alls stämmer med andra forskares och du
kommer att bli betraktad som oseriös eller okunnig.
Jesus och apostlarna använde mycket tid på att just lära lärjungarna vad som var rätt och fel och hur vägen till gud såg ut.
Paulus säger att partier (tyvärr) finnas för att man skall kunna avgöra vem som har rätt! Vi måste diskutera i sakfrågorna ifall vi är oense. Och sedan får var och en ta ställning.
Och kom inte och säg att det är kärlekslöst att ha en åsikt grundad i bibeln. Vi måste t o m ha rätt att säga att någon annan har fel. Vad blir det annars för diskussion. Andra får ju ha sina åsikter. Demokratin förutsätter att man får ha och framföra sina åsikter utan att hamna i fängelse.
Och apropå katolska kyrkan. I motsats till frikyrkorna har den tagit livet av massor av andra kristna för att de haft “fel” tro. Det vore en bra början att be om förlåtelse för det.
Vissa är inne på samma linje, förbjud dem som har felaktiga åsikter.
februari 28, 2011 at 11:14 e m
Mitt problem med Fyrke är att de sällan är intresserade av att verkligen förstå vad avvikande röster har att säga. Jag har inget problem med teologiskt konservativa kristna – jag delar många uppfattningar med dem – men jag har svårt för teologiskt konservativa kristna som vägrar försöka förstå andras perspektiv och som helst vill leva i församlingar fria från personer som uttrycker avvikande uppfattningar.
Om Fyrke finns? Läs bland kommentarerna på Stefan Swärds eller Joacim Elsanders bloggar så hittar du drösvis med dem.
mars 1, 2011 at 7:17 f m
Jag känner till människor som starkt uttrycker sin åsikt o samtidigt fördömer andras. Från alla håll. Inget nytt.
Min fråga var om dessa finns i en sådan position att de kan slänga ut den som tycker annorlunda och hur ofta det egentligen sker. Det jag sett är att antifyrke ofta lämnar en gemenskap med en hänvisning till att fyrke finns. Det jag vill hävda är att problemet finns på båda sidor. Fyrke känner sig påhoppade och ifrågasatta, antifyrke känner sig missförstådda o oaccepterade.
februari 28, 2011 at 10:43 e m
Här kommer ännu ett vedträ till denna brasa: Människor söker spänning. Konflikt och debatt kan i viss mån ge detta. Två poler som står långt ifrån varandra i någon fråga skapar gnistor och fyrverkeri. Det är så att säga lite kul att bussa Lundström och Swärd på varandra. Lite underhållning. Men är vi frestade att använda detta fenomen som ett dramaturgiskt grepp? Är avsikten alltid att “öppna upp” eller “ge plats för reflektion och diskussion” eller låta det vara “högt i tak”? Jag tror tyvärr att det ibland grävs lite onödiga vallgravar och skyttegravar för att vi trissar upp vissa olikheter. Vad säger ni om detta?
mars 3, 2011 at 12:15 f m
Emil, det var ju bra texter på bloggen, skriv gärna mer! Spännande samtal här också… Per jag tror du har en poäng… kanske är det att vi har svårt att hitta vad det betyder att följa Kristus som gör att vi ägnar oss att gräva ner oss i skyttegravar.
mars 3, 2011 at 10:20 e m
men låt den här fyrke-debatten dö already! vad är fyrke mer än ett slagträ och en straw man? det känns i varje fall inte som att det är ett begrepp formulerat med omtanke om att låta olika positioner formulera sig på sina egna villkor, eller försöka nå fram till förståelse.
jag vill ogärna gå loss i kålsuperi-modeller, men detsamma gäller såklart eventuella försök att adressera fyrkeskeptikerna som om de alla ställde upp på jonas lundströms privata teologi.
om ni på förhand hade fått frågan, hade ni då sagt att en debatt mellan stefan swärd och jonas lundström skulle generera mer av ljus eller hetta? hur fruktbar tror ni den kan bli?
istället vill ajg tipsa om roland spjuths teser om försoningen på cruciform phronesis. troligen finns där en del för den gamla skolan att invända mot, men spjuth argumenterar ärligt, karikerar inte sina motståndare, och strävar konsekvent efter en teologi som gör Gud större och mer upphöjd, och sina syskon mer upplysta. dessutom verkar han ödmjuk. jag är helt för att ta konflikter om det behöver göras för att vara trofast förvaltare av guds nåd i sina många former (iaf i princip: jag trivs inte lika bra med konflikter om jag måste hantera dem i praktiken). men kan vi inte börja med samtalen som förs i spjuths anda? det där andra känns ganska dödfött från början.
mars 6, 2011 at 9:44 f m
[...] Arenius, Cruciform, Jaktlund, Barnabasbloggen. Stefan Gustafsson, Rupeba, Se Människan, Jord, Håkans blogg. (Fler blogglänkar i anslutning till Dagen-artikeln om [...]
mars 6, 2011 at 11:28 e m
Tack Emil för ett intressant inlägg.
En reflektion till er som inte tror på fyrke: Ni använder alla begreppet “avvikande åsikter”. Bara genom att göra det exemplifierar ni problemet. Vad avviker de ifrån? En norm? Vems? Kristendom har alltid rymt många olika åsiktsriktningar och människor. Låt oss fortsätta att ha det så.
Och för dig som tröttnat på debatten: Det kan vara så att människor som befinner sig på andra ställen i livet/landet än vad du gör har ett behov av att diskutera detta. I rent terapeutiskt syfte. Ge oss lite utrymme, tack.